jag kan inte glömma
inte ta bort varje sekund med dig
varje andetag finns där
och jag blir ständigt påmind varje dag
en tanke på dig, på oss på vår verklighet

varje kärlekslåt känns så sann
men jag tror inte jag älskade dig
på riktigt förän det var över

jag älskade dig kanske
fast inte på ett sätt så jag förstod det själv
då hade jag varit annorlunda
men tryggheten och närheten och alla sena kvällar och nätter du fanns där

alla tårar du torkat genom åren, alla kyssar alla andetag i natten
det går bara inte att glömma

men hur svårt ska det egentligen vara?
du är en person, är du viktigare för mig än vad jag själv är?
är jag villig att ge mig, att falla ner och dö
för att vår kärlek inte räckte till?

ska jag slänga bort mitt liv
på något som slet sönder mig mer än gjorde mig hel?