Flera veckor i misär

Och du lever för det här, eller hur?

Att bryta ner mig bit för bit

Steg för steg

Tills jag försvinner helt

Och jag vill inte sakna dig, tro mig

Men det är svårt att inte sakna

När man börjar tänka tillbaka

På allt det där som va bra

Och om jag bara kunde

Så skulle jag glömma dig direkt, det lovar jag

För jag hatar att vara den som står ensam kvar

Den som tittar på, som stampar på samma ställe

När alla andra går

Det värsta är att du gjort såhär förut, att detta är mitt fel egentligen

Så vem kan man då skylla på när man skapar sitt eget lidande?

Du lever för spänningen

Och det känns tufft att aldrig mer få känna kärleken

Hos dig