----
huset var ödsligt och tomt
Kylan trängde in i alla vrår
En tunn hinna av is hade bildats i badkaret
Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton
Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg
En isprinsessa
Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte
Han sträckte ut handen och rörde vid henne
Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat
Kärleken till henne hade aldrig varit starkare
Han smekte hennes arm
som om han smekte den själ som nu flytt kroppen
Han vände sig inte om när han gick
Det var inte adjö
utan på återseende
Kylan trängde in i alla vrår
En tunn hinna av is hade bildats i badkaret
Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton
Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg
En isprinsessa
Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte
Han sträckte ut handen och rörde vid henne
Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat
Kärleken till henne hade aldrig varit starkare
Han smekte hennes arm
som om han smekte den själ som nu flytt kroppen
Han vände sig inte om när han gick
Det var inte adjö
utan på återseende
Kommentarer
Trackback
