du smyger tyst förbi på tå
för att inte trampa på fel ställen
och med gråten i ögonen så talar du för två
när du säger jag kan inte vara ensam
jag försöker släppa taget men det verkar inte gå
du har mig fast i ett järngrepp
och jag verkar aldrig ta mig ur
mina känslor dom leker du med
och du vet vart du har mig
men sanningen är den att
det finns ett slut för allt
ett slut är en början på något nytt
något bättre
men hur skulle du någonsin kunna förstå det
du ser bara rakt igenom mig