idag känns livet rätt så förbannat meningslöst eller inte meningslöst egentligen
men hade gärna hoppat över den här dagen för har inte varit på bra humör alls idag
lite motgångar så att säga
det enda jag kan tänka på när jag sitter här nu
är när jag kanske är sex år och min syster var då tre-fyra? och vi åkte med pappa i våran cab, och lyssnade på magnus uggla. Låten som pappa gillade bäst då hette första gången och där sjunger dom bl.a "varför skynda på när tiden går så snabbt ändå?" då förstod jag ingenting alls, jag ville ju bara bli stor, jag ville fylla sju jag ville bli tonåring jag ville bli vuxen, flytta hemifrån och skapa mitt eget liv

men nu när jag sitter och tänker på hur pappa sa, "ta vara på tiden, den går så snabbt ändå" så blir jag nästan lite sorgsen, min barndom är i stort sätt över. den kommer aldrig igen. Det finns saker jag aldrig mer kommer att uppleva, sekunder som flugit förbi och som jag inte ens uppskattat vid det tillfället
fick jag välja nu, skulle jag vilja vara sex år igen, utanbekymmer för visst fan fanns det inga stora problem då?
och om jag kollar på mitt liv nu, så finns det så mycket mer att bekymra sig om.
kärleken, den som aldrig verkar komma. Som aldrig träffar rätt utan bara fel och sårar  och förstör.
skolan den ständiga jakten på höga betyg, och den jävla stressen vi har med alla arbeten och prov och det värsta har inte ens börjat, har minst fyra år kvar i skolan.
det finns så mycket att oroa sig för, så mycket man hela tiden måste tänka på och vara varsam över
inte som när man var liten och handlade utan att tänka först, för då gjorde det inte så mycket om det blev fel
man var ju liten och man visste inte bättre

ärligt talat vet jag inte vart jag vill komma med det här inlägget, men just nu önskar jag att jag var fem år igen, sittandes i baksätet med lilla ellen sjungandes till magnus ugglas låtar eller gyllene tider(det var den enda musiken pappa ville ha i caben, eller Tomas Ledin då) med vinden i håret och några fula solglasögon och blommiga kläder som inte matchade för fem öre, då kände jag mig absolut lyckligast i världen.

just nu vet jag ingenting som ger mig den sanna lyckan, jag letar nog fortfarande.