Du smsade mig igår, skrev "det är den andra november idag". Det tog ett tag för mig att förstå, vad är det för speciellt med andra november? Men sen kom jag på det och svarade "det skulle varit fyra år idag va?". Jag skrev det mest för att svara, de där fyra åren som kunde ha varit finns inte i min värld längre, detsamma gäller dig. Men för att vara artig, snäll så svarade jag om det mot alla odds fortfarande skulle betyda något för dig. Sedan gjorde du det som du alltid varit bäst på..att vända allting gentemot dig, försöka få mig att tycka synd om dig, att söka efter sympati.

Jag är inte den personen längre som du kan vända dig till för sympati, jag är inte den som kommer att trösta dig när du mår dåligt, den som kommer släppa allt igen för din skull.

Jag är inte och kommer aldrig mer bli den personen för dig.