Jag blir så trött på mig själv, mitt humör och min icke eisterande självdiciplin. Så snart jag fått mitt humör i balans är det jag som tar tag i mitt liv på allvar igen, slutar upp att tjocka och börjar träna REGELBUNDET! Hur svårt ska det vara liksom? Lite surt att min träningskompis typ är dödssjuk och inte har några planer på att bli frisk på ett tag...blä!